Internationella kvinnodagen.

Nu är det dags att dra igång bloggen igen… tredje gången gillt. Jag har nu startat upp min nya webbsida och kan skriva allt i den… så skönt att ha allt på samma ställe. Jag har fått fantastisk hjälp med detta som för mig varit obegripligt. Tur att det finns människor som bara kan sådant.

I skrivande stund, på internationella kvinnodagen visar jag min självständighet genom att sitta på ett flygplan mot Alicante. Med mig har jag min 14 åriga son.  För mig är detta stort! Inte bara för att jag haft möjlighet att kunna ta med mig sonen utan för att jag dessutom har fått ett inredningsuppdrag här nere.

Det började med snökaos som drog in under kvällen….med 40 cm snö liggandes på vägarna, vi försov oss så att duscha, äta och smörja fejset hanns inte med. Bananen tog jag påväg ut från dörren, Kvargen med smak av passionsfrukt svalde jag i bilen och eventuella sminket lämnade jag hemma vid handfatet.

Väl ute på flygplatsen flyter allt på bra. Incheckningen hade jag gjort i framsätet på bilen och alla flaskor med krämer, schampo och mediciner var fint packade enligt alla riktlinjer. Jag var stolt när jag radade upp allt i en liten låda, det visar på att jag hade förberett mig väl, eller hur?

När jag sedan kliver igenom bågarna lyser allt rött och tjejen som står vänd mot mig lite längre fram drar på sig handskarna….????!!!

– Ut med armarna! Sära på benen!

Hon fortsätter……..

– jag kommer nu känna runt bh och innanför linningen……. Hon ber mig vända mig om och det är då jag ser att alla står och väntar…. Tittandes på mig!!! HELA Arlanda. Jag börjar genast känna mig lite generad och samtidigt känner jag en hand längs innerbenet och ett finger ner stoppat i min strumpa.

Jag är så uppe i mitt att jag glömt bort sonen….. Han står på sidan av allt men även han fick extra uppmärksamhet i form av en handskanner. Han som just berättat att han var lite nervös… Vi reser inte så ofta så vanan har vi inte.

Men nu sitter vi på planet och när vi landar kommer solen skina, temperaturen runt 23 grader.

Om allt går som det ska så möter vi någon på flygplatsen i Spanien med mitt namn på en skylt. Taxin ska ta oss till kundens lägenhet ca en timme bort där vi ska bo i några dagar. -Vad ska jag göra här då? Jo, jag ska färgsätta och råda i möblering, möbler och smarta lösningar för en barnfamilj som har detta som sitt andra hem.

För något halvt år sedan önskade jag denna möjlighet.. någon måste ha hört mig för snart landar jag i ett land jag faktiskt aldrig varit i och jag får kalla det ”jobb”. (berättade jag att de har en 80 kvm takterrass som också behöver min uppmärksamhet?!)

Berättar mer imorgon…..

Kramar/ Angelica